Det var en gång en pojke, han hette Sven-Ingvar. Hans far var handikappad, synen hade han förlorat i kriget, så Sven var retad i skolan för det. Dagen gick och skolan började igen, han ville inte gå först men blev tvingad. Han gick i korridoren och såg en flicka, han gick fram till henne för han tyckte hon var söt, han sa hej men hon sa inget och bara stack iväg. Och då kom en annan pojke och sa att det var hans tjej, pojken slog Sven och lämnade han blödandes. Ingen hjälpte honom, ingen gillade honom, han var ensam och 20 minuter senare fann en lärare honom och hjälpte han. Skolan var slut, och han gick hem, vägen var lång och mitt i vägen så såg han samma tjej, med killen som slog honom. Sven försökte gömma sig men killen såg honom och sprang efter honom. Han sprang och sprang men gick till en återvändsgränd, han var körd. Han skulle få stryk igen, men då kom flickan och skrek nej! Hon hade med sig sin store bror och store brodern slog ner pojken, och Sven var räddad. Flickan kom fram och kysste honom, och Sven var glad, han var så glad att han sa tack och sprang hem, när han öppnade dörren såg han hans pappa, pappan kunde se! Det var ett mirakel, Sven var full av glädje och tårar, detta var hans bästa dag i sitt liv!
Översättning
Ka qene një herë një djalë , emri i tij ishte Sven - Ingvar . Babai i tij ishte i verber, sytë i kishte humbur në luftë , Svenin e ngacmonin në shkollë për të. Ditët kalonin dhe shkolla kishte filluar perseri , ai nuk donte te shkonte në fillim, por ishte e detyruar. Ai nje dite në korridor te shkolles duke ecur e pa nje vajz te bukur dhe ai ju afrua dhe e pershendeti, por ajo nuk tha dhe vetëm u vrapoi. Dhe pastaj erdhi një tjetër djalë dhe tha se ishte vajza e tij , djali e mundi Svenin dhe ai u largua i pergjakur. Askush nuk e ndihmoi atij, askush nuk lunte me ate , ai ishte i vetëm , dhe 20 minuta më vonë e gjeti një mësues dhe e ndihmoi. Shkolla ishte shume larget dhe ai shkoi në shtëpi, rruga ishte e gjatë dhe të nesermen ai e takoi rrugës të njëjtën vajzë, djalë që goditi atë. Sven u përpoqën për të fshehur, por djalë i pa dhe vrapoi pas tij. Ai vrapoi dhe vrapoi por shkoi në një fund të vdekur, ai ishte i dehur . Ai do të ketë rrahur përsëri, por më pas erdhi vajza dhe bërtiti jo! Ajo solli vëllain i saj i madh dhe vëllai i madh goditi djalin, dhe Sven u ruajt . Vajza u afrua dhe e puthi , dhe Sven ishte i lumtur , ai ishte aq i lumtur se ai ka thënë faleminderit dhe vrapoi në shtëpi , kur ai hapi derën , ai pa të atin , babai mund të shohin! Ajo ishte një mrekulli , Sven ishte plot me gëzim dhe lot , kjo ishte dita e tij më të mirë të jetës së tij!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar