måndag 10 februari 2014

Varuhuset

Plötsligt hördes en smäll och sedan blev det svart som natten. Jag blev rädd som en hare och Erik var lugn som en sengångare, Jonathan gick runt i cirklar och grät floder, Felix var arg som ett bi eftersom han hade tappat sin mobil. Ljudet på smällen var lika hög som jetplan.
Vi försökte lugna ner Jonathan men han fortsatte att gråta floder, Jag försökte leta efter utgången från varuhuset men jag var virrig som en hörna. Gick bara runt och runt, Jonathan lugnade ner sig och skyllde allt på Felix, vi visste inte varför han gjorde det. Eriks mage börja kurra och han sa att han var hungrig som en varg och kunde äta en häst. Jag ville hjälpa Felix med att hitta sin mobil, han var lika envis som en åsna. Det var som att prata med en vägg.

Vi brydde oss inte om Felix eftersom om vi hade mobilen så kunde vi ringa någon så att dom kunde hämta oss, så vi letade själva, letade och letade.. men vi hittade aldrig den, så vi somnade. Första natten var lika kallt som frysen, då höll vi om varandra så det kunde bli varmt, och det gjorde så att vi somnade gott. När vi vaknade så knackade någon flera gånger och vi letade efter dörren och då såg vi ljuset, vi var glada som en lax, och skrattade och skrek av glädje, vi var ute. Efter några minuter så ringde det från Felix's jacka, hans mobil hade varit där hela tiden. Felix blev röd som ketchup för han hade letat överallt men hade haft den med sig. Efter det, så gick vi aldrig och kollade på ett övergivet varuhus.

SLUUUT

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar